Nygammalt

Publicerad 04.03.2016 kl. 23:18
Santa semana Granada 2014

Ja, jag erkänner. Jag gillar sånt som är nytt. Det nya innehåller alltid löften. Och så doftar det gott också. Det sitter säkert en massa människor och planerar exakt hur en ny produkt skall dofta. Kanske har doftpreferenserna dessutom förändrats över tid? Det som skulle representera nytt för hundra år sedan kanske skulle kännas hopplöst föråldrat idag? Jag såg just igenom hela sista säsongen av Mr Selfridge. Hans London doftade nog rätt annorlunda…

Tänk sedan också på parfymer, eller ännu hellre, deodoranter från 40 år sedan och idag. De är som natt och dag, eller hur? Jag undrar om bilar förr och nu luktar annorlunda som nya. För det är säkert de stora varuhusen och biltillverkarna som lägger mest tid på hur saker skall lukta. Förutom parfym- och deodoranttillverkarna förstås, men det är ju deras hela business.

Det där att doftpreferenser förändras, hur kommer det sig?

Om det är en utveckling mot det bättre, eller bara modenycker vet jag inte säkert.

Sen finns det väl olika doftpreferenser i olika delar av världen? Det som representerar något nytt i Finland kanske inte alls fungerar i Tibet. Jag undrar om doftforskarna då måste se till att anpassa dofterna till varje försäljningsregion? Tänk vad fel det kan bli, om en produkt utvecklad för en viss region plötsligt i misstag skeppas till en helt annan.

Försäljningen rasar. Ekonomisk kris uppstår.

Folk blir sura.

Allt för att det luktade fel.

Jo, jag erkänner att jag har dofter lite på hjärnan just nu.

Det är säkert Romains fel. Jag läste just ut ”Den lilla flickan som svalde ett moln stort som Eiffeltornet”. Vi ska diskutera den i vår bokcirkel imorgon.

I boken, som är mycket lättläst, egentligen innehåller den sorts absurda humor och fantasifullhet som borde tilltala mig, men som mest gör mig irriterat, har dofter en viktig plats.

Och så tar de över också denna bloggpost. Som ju skulle handla om allt som är nytt.

Det konstiga med nytt är att det tar slut så fort.

Det förbrukas och tappar sin glans.

Det blir dammigt och hamnar i glömskans låda.

Sedan händer det att jag upptäcker denna bortglömda nyhet och börjar använda den med stor glädje. Det kan vara en bok jag köpt och glömt bort. Det kan vara en teknisk pryl. Det kan vara ett klädesplagg. De ligger där, i gömman, och väntar på att bli upptäckta.

Just upptäckten är viktig. Det nya är förförande. Därför tycker jag om att shoppa. Och att handla. Och att gå på loppisar. Att scanna igenom utbudet. Fastna för något. Fundera ut om jag faktiskt vill ha det. Om jag har råd. Om jag faktiskt behöver det.

Om det är något nytt som är dyrt men jag verkligen vill ha det (eller intalar mig att jag vill) brukar jag försöka övertala mig själv med orden ”du lever bara en gång”.

Och så är det ju.

Eller?

 

#Temablogg52

#Blogg100

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver?