Växtvärk

Publicerad 15.01.2016 kl. 11:29
Lady Restoration

När växer jag som människa? 

När jag lär mig något nytt. När jag träffar nya människor. När jag blir bekräftad. När jag blir sedd. När jag lyckas med något. När jag vågar gå utanför min egen bekvämlighetszon.

 

Det börjar alltid med mig själv. Jag måste vara beredd att reagera. Växten kommer inte av sig själv, den kräver handling. 

Jag tänker att det kanske är lite grann som med lycka. Du måste vara mottaglig för det. Öppen för det. Lyckan kommer inte seglande genom fönstret och landar i dig. Du måste gripa den. 

 

Jag tycker inte det gör ont att växa. Det kan skava när du ömsar skinn, eller när du överger en gammal skepnad, men samtidigt är resan mot det myt ofta så lustbetonad, löftet om vad det nya kommer ett kunna föra med sig.

 

Jag växer bara när jag tillåter mig själv att kunna göra det. Kan man växa hur mycket som helst? Ja, känslomässigt tror jag man kan det. Materiellt går det inte. Naturlagarna kommer emot.

 

Alice Munro skriver bitande fint om det i novellsamlingen För mycket lycka. Tanken om växt är också upplysningstanken om att vi hela tiden utvecklas, att vi går ”framåt”. Om du istället ser livet cykliskt är växande något som följs av krympande. I ett sånt universum har växande sin motpol, liksom ont hänger fast i gott, svart i vitt. Det är en plats som följer fysikens lagar, för varje rörelse finns det en motrörelse, för varje kraft finns det en motkraft. Det kan lätt leda till apati, det lönar sig inte att göra något, för allt återgår ändå till hur det var förr, hur mycket du än trycker på kommer en lika stor motkraft att trycka åt andra hållet. till det säger jag att som man bäddar får man ligga. Om du aldrig väntar dig något gott kommer det inte heller. Om du inte tror att du kan växa kommer du inte heller att göra det. Våra uppfattningar om oss själva och våra projektioner av framtiden styr långt hur det kommer att bli. Inom våra begränsade ramar kan vi påverka. Det spelar ingen roll om det i ett universumsperspektiv inte gör någon skillnad, för skalorna blir så stora. I det nära, i det omedelbara, går det att påverka. Går det att växa.

 

I takt med att jag blir äldre ser jag också döden. Ibland ploppar frågan upp varför bry sig, varför lära sig något, allt tar ju ändå slut. 

Det är sant, allt tar slut. Frågan är väl vad du gör på vägen dit. Hur du lever ditt liv. Om du vågar ta tag i livet och skaka om det. Om du lever fullt ut. Om du vågar ta risken, vågar chansa, trots att du kanske misslyckas. Då, och endast då, har du chansen att växa. 

Johanni

Detta var inlägg 2 i #Temablogg52

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver?