Ljus i mörkret

Publicerad 08.01.2016 kl. 00:25

Det är mycket mörker nu. På bio tar den mörka kraften över i nya Star Wars-filmen. Balansen är rubbad. Det är yang utan yin. I Helsingfors är dagarna mest mörka, även om det heter att vi går mot ljuset. På nyheterna är det mest mörker, våld, krig, hot och hat. På många håll i Finland har självutnämnda gatupatruller upprättats, för att ”upprätthålla ordningen”. Initiativtagarna och deltagarna är politiskt mörkbruna. Det är inte många som skrattar, eller ens ler i min vardag. Snarare är det hopknipna ögon och sammanbitna munnar som drar sig genom vintern. Till och med kissemissbilderna har nästan försvunnit från min facebook-ström.

I floden av mörker är det lätt att ryckas med. Att ge det mörka plats vid matbordet. Att låta det ta över sinnet. I mytologin är mörker ofta synonymt med något farligt, okänt och annorlunda. Mörkret jämställs ofta med okunskap. Något gammaldags.

Jag brukar inte klaga över mörkret. Det stör inte. Mörkret är välkomnande, det gör världen lite mindre och hanterligare. Med mörkret kommer också innetiden, ljus, té, böcker. Med mörkret kommer påminnelsen om hur små vi egentligen är. Mörkret skapar ett inne, det är en gräns.

 

Mörkret är en storm, och när det stormar gäller det att söka skydd och vänta ut den.

 

Det som nu händer på våra gator, och på nätet är en annan sorts mörker. Där hjälper det inte att söka skydd. Där står hoppet till upplysningen. Till att försöka förstå rädslan, ta diskussionen, förändra förutsättningarna.

 

Det här året har vintermörkret känts tyngre än vanligt. Det har sugit ut min kraft, gjort dagen glåmig. Ätit upp en del av glädjen. Kanske är det för att jag är äldre, kanske har tidsandan påverkat mig.

Mitt i allt detta kommer Lux Helsinki. En ljusshow som lyser upp delar av staden. Fasader får nya historier, parker blir skådeplatser för ljus. Molnet har lampor som vi alla kan tända.

Det har funnits ett uppdämt behov av att komma ut, träffa andra, uppleva konst. Jag har aldrig sett så mycket folk ute på gatorna. Ett myller av mörka siluetter i natten som skrattande går genom staden. Detta är en mycket bra början på 2016.

 

Detta var första inlägget i #Temablogg52-utmaningen, där de som deltar skall skriva ett blogginlägg i veckan kring ett av två gemensamma teman. Denna veckan skriver jag om glöd.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver?