Den blå elden

Publicerad 18.12.2015 kl. 23:25
Blue fire and water

Puh, en sån dag! Nu sitter jag i soffan, ska just går och lägga mig. Jag har tittat på en gammal Bunuel-film från hans tid i Mexico. Den var från 1955, och en film som jag inte sett förr, trots att han länge var en av mina husgudar.

Den var svartvit, och just så där provocerande dubbeltydig som han brukar.

Sen var jag inte längre trött, utan zappade mig fram till en episod av Newsroom. 

Det var skönt att sitta och slappa framför TV:n. Det gör jag inte ofta nuförtiden. Det kommer aldrig något, känns det som.

Den virtuella lägerelden kan trots det ibland bjuda på små överraskningar. Och det som jag kommer ihåg är historieberättat. Story telling är en starkt och (tror jag) växande metod. Mycket runt omkring kring kan kännas splittrat. Det finns inte många saker som binder ihop oss. Först kändes det lite som den nya tekniken gjorde kommunikationen enklare, snabbare och billigare. Nokia hade länge sloganen Connecting People. Och någon hittade på den bitska fortsättningen Disconnecting families. För så är det ju nu. Istället för att föra oss närmare varann har tekniken, sociala medier, nätet, osv ökat på avstånden mellan oss.

Kanske är det där den digitala lägerelden behövs. Det är inte inbyggt att teknik eller utveckling måste före oss längre från varandra. Det har gått åt det hållet, men vi kan påverka riktningen.

Att berätta historier för varandra, att sätta saker i kontext, är något vi har gjort mycket länge. Det skapar mening, gör omvärlden hanterlig.

Det finns också en viss dos eskapism i den tanken. Kanske är det också en bra sak.

Kanske behöver vi koppla loss från oss själva, från våra hjärnor, från våra ständigt uppkopplade medvetanden ibland.

Om media kan användas till dessa två saker ser jag en mycket ljus framtid för branschen.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver?