Torsdag

Publicerad 17.12.2015 kl. 23:48

Det är en sån där dag igen. Jag kommer att tänka på då vi bodde i Italien. Nu känns det som en evighet sedan. Vi lyssnade på Jovanotti och kände oss lite kosmopolitiska. Samma regn då som nu. Men vi är annorlunda. Äldre.

Samtidigt, visst förändras vi hela tiden. Men vi bär också med oss oss själva i allt detta, eller hur? Det jag som bodde i Grassina utanför Florens i nästan ett år i mitten på 90-talet finns kvar, eller åtminstone delar av jag, och ekon av äldre jag. Tiden har försvunnit, skandalerna ersatts av nya. Människorna vi träffade, umgicks med, blev vänner med, de har bleknat bort. Fast de kändes så viktiga då.

Och det var de säkert också.

Mmm, kommer ihåg fikonträdet i trädgården. Det var då jag lärde mig äta och uppskatta färska fikon. Syndfullt gott, om du frågar mig.

Det var intensivt, jag lärde mig massor om Italien, om politiken, om Europa, om konst. Om mig själv.

Innan vi for hem tänkte vi att vi gärna ville ha med oss en souvenir. Något som skulle hålla lite längre.

Det här utspelade sig på den tiden då det inte var så långt mellan tanke och handling som idag, då vi alla måste instagramma, tweeta, fejsboka och periscopa vår vånda inför att fatta ett så stort beslut.

Vi tänkte, vi vill ha barn. Vi gör ett nu, så får hen lite Italien i sig.

Och så blev det.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver?