I skymningslandet

Publicerad 16.12.2015 kl. 23:41
Banksy

Kanske är det inte så himla svårt att förändra saker, att påverka. Att göra gott.

Ibland kan jag känna mig lite lamslagen. Det verkar finnas så mycket ondska överallt. Och visst finns den där. Men är det verkligen allt som finns?

Ibland påstår jag (och många andra) att det samhälle och den tradition jag växt upp i långt tycks bygga på dualism. Det finns snävt och vitt, ont och gott, mjukt och hårt.

Visst, det finns genast någon som påpekar att i mörkret är alla katter gråa. Att livet består av nyanser av grått. 50 stycken, närmare bestämt.

Men i stora drag har jag, och antagligen du, långt formats av tanken på svart-vitt.

Vad är det då som har hänt nu? Nu finns det bara svart. Har världen tippat över?

I ett tidigare blogginlägg i våras funderade jag på om det inte var möjligt att vara både och. Både ha rätt och fel samtidigt. Både äta kakan och ha den kvar.

Nu undrar jag om det svarta tagit över.

Åtminstone är den mycket mer högljudd än något annat. Det som är fullt av hot, hat och skräck dominerar mediautbudet och sociala media.

Måste det vara så?

Jag vill ju tro på det goda. På att det finns lösningar. Att vi kan, tillsammans.

Jag vill inte ge efter för hatet. Hatet är lika förrädiskt lockande som girigheten. Den lovar snabb tillfredsställelse.

Och då under jag så här. Vem spelar huvudrollen i ditt liv? När du ger utrymme för hatet låter du alla dina meningsmotståndare bo gratis i din hjärna. Handlar ditt liv om dig, eller om dem?

Jag tror det är lätt att förlora sig själv. Att glömma bort de enkla njutningarna.

Att ge efter.

Det är dags att sätta stopp för det nu. Måla över hatet. Plantera blommor. Ta fram blomsterhatten ur garderoben. Samtala. Lyssna. Förstå den rädslan som driver folk. Göra nåt åt den, istället för att hata tillbaks.

Men det får man väl inte säga i det här jävla landet.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver?