Tidsförskjutning

Publicerad 13.12.2015 kl. 23:58
474 - Dangerous Landing

Det blev söndag. Lucia. Snöblandat regn ute nästan hela dagen. Det vill inte riktigt bli ljust ute. Vi tänder ljus, hunden snarkar på sin hundkudde, té och havreflarn. Fotboll på TV, nästan hur mycket som helst, eftersom MTVMax har släppt sina kanaler fria den här helgen. Det blir mycket engelsk fotboll, och mycket dramatik. Jag saknar den där bra bilden, utan flimmer och reklam och störningar och pixlar som jag måstät vänja mig vid sen vi slutade ha sportkanaler hemma. Det blev för dyrt.

Det känns inte som december, och det känns inte som om det snart är jul. Men det är skönt att ha lite ledigt. För jobbet tuffar på. Det är nästan gränslöst hur mycket som finns att göra, och som är försenat, och som behövs just nu.

Visst är det roligt att ha ett jobb, men det kan vara tungt också.

Det är något i jobbets natur som kryper under skinnet på dig, förändrar dig. Lite som sociala medier. Du vänjer dig vid dem, du tycker om dem, du kan inte riktigt tänka dig en tillvaro utan dem. Men de gör också något med dig. Det går långsamt, omärkligt.

En sak är hur vårt sociala beteende påverkas och har ändrats av att alltid vara uppkopplade, alltid ha en skärm nära intill. Vi umgås mer på distans än någonsin tidigare. 

Men det är inte det jag tänker på. Det är något inne i oss.

Som att arbete härdar oss. Eller avtrubbar oss. 

En berättelse börjar och slutar.

Arbetet tar inte slut.

S berättar på Bildningsalliansens julfest att tv-seroer nu har börjat anpassa sig till nättider. Det är inte samma dramaturgiska båge som drivs igenom i varje enskilt avsnitt. Istället tänker tv-skaparna på de som tittar på en massa avsnitt i följd. De gör längre bågar, och färre cliffhangers.

Precis som vi fått slow food, slow life, slow work får vi slow tv.

Det är bra.

Andra saker märks lite mer, om man säger så.

När vi får självkörande bilar blir det en massa parkeringsplatser som måste planeras om. De kan bli parker, eller simbassänger, eller fotbollsplaner.

När vi har vant oss vid musiken i molnet blir det en massa plats hemma där du förr förvarade DVD-skivor.

Analytiker förutspår att Aftonbladet upphör som papperstidning inom 3 år. Plötsligt har du inget tidningspapper att slå in bommar med, eller tända i bastun.

När gör vi oss av med TV:n? Den är stor, tar mycket plats, och ändrade på sin tid våra vardagsrum. Vad ska vi göra med det utrymmet när burken inte finns där längre?

Virtualiseringen kanske leder oss in i en framtid av Zen, av färre prylar? Eller, går med här på samma sätt som det gick med det ”papperslösa” kontoret?

Jag tror en sak åtminstone kommer att hända. Vi kommer att blogga mer. Vi har mer tid, vi vill dela med oss, bloggande är en fungerande metod. När vi tröttnat på hatet på Facebook, när vi slutat fnittra åt skojiga länkar som vi delar, då söker vi innehållet.

Att själv få säga, och läsa andra som tänker.

Det behovet försvinner ingenstans.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver?