Berättelsens makt

Publicerad 10.12.2015 kl. 23:27
John Steinbeck on Story telling...

Vi sitter på vad som tydligen valts till Danmarks bästa konferenshotell 2014 och 2015. Det är redaktionsmöte för DialogWeb, den nättidskrift som jag koordinerar. Vi lyssnar på Gottfried som berättar om berättelsens förmåga att engagera, och få oss att minnas. Han talar om hur viktigt det är att fundera på det tonfall vi vill använda i våra texter. Vi får öva oss i att skriva genom några korta övningar.

Det är jag som har bett honom komma. Jag tycker vi har en bra produkt, men jag vill gärna uppmuntra och utmana våra redaktörer att gå den där extra metern. Att fundera över berättarelement och tonfall.

Det är roligt. Vi diskuterar, får lite intryck, äter gott, och diskuterar lite mer.

Som föreläsare tänker jag ofta att mitt uppdrag inte handlar om att ge några färdiga svar, men att ställa frågorna.

Lite samma känsla får jag här. Det vi försöker greppa är komplext. Tonfall och synlighet fungerar olika i olika medier. Men grunden, berättelsen, fungerar överallt. Den behöver bara anpassas. Och en berättelse blir alltid bättre om och när författaren själv är engagerad, själv känner något.

Jag blir än en gång påmind om allt det jobb om behöver läggas ner för att nå ett bra resultat. Idag finns all världens rackerier, desktop publishing finns inom alla mediatyper. Men det gör inte innehållet intressant per se. Du måste fortfarande tänka igenom den där kärnan, det som sticker ut, och du måste forma din berättelse.

Inför vår träff är jag också lite skeptisk, tanken om berättarstruktur, anslag, fördjupning och så vidare känns så mekanisk och förlegad. Men det visar sig att denna struktur mest tjänar som en utgångspunkt för vårt samtal, inte som en modell att slaviskt följa efter.

 

Att skriva är ensamt. Då är det roligt att samtala med andra om skrivprocessen, ambitionen, tricken. Jag tänker ofta att det liknar lärarens jobb&roll. Också där behöver du struktur, dramaturgi och en insikt om kärnan i det du vill förmedla.

Att skriva är att inbjuda till ett samtal, inte att skriva folk på näsan. Att lära ut är idag samma sak. Du måste få med dig din publik. Du måste ge dem ägarskap. Och följa med hela vägen.

 

Nu, två dagar senare har jag svårt att somna. Vi är uppe i Korsholm för att fira bildningsalliansens julfest. Jag är trött, men på ett sånt där sätt att kroppen är lite darrig, jag pekar inte umgås, men jag får heller ingen sömn. Så jag slösurfar i min twitterström. Och hittar Serial, det som alla talade om förra året. 

Jag lyssnar på avsnitt 1: Alibi. 

Detta är berättelse. 

Just så som jag också vill göra.

 

Lyssna

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver?
Låter som spännande föreläsning.
Kim M Kimselius11.12.15 kl. 12:40
jo, det var givande!
12.12.15 00:42