Filmsjäl

Publicerad 05.12.2015 kl. 23:53

Får en fråga av en vän. Vilken är den bästa filmen jag sett? Jag blir lite stum, kan inte svara.

Det är en svår fråga. Svårt att rangordna upplevelser, filmer som kan ha betytt något stort för mig är kanske inte så bra, men de fyllde ett behov, eller verkade fantastiska då jag såg dem.

Precis som man växer ifrån människor och sitt eget yngre jag växer man ifrån filmer.

Och när Sibelius-tävlingen pågick i veckan i Finland funderade jag ännu en gång på detta motsägelsefulla: att tävla i konst. Men visst var det så, när jag jobbade som filmkritiker, att den vanligaste frågan jag fick var om filmen var bra eller inte. Folk söker väl efter inspiration och impusler, sådant som bestämmer om de skall gå på den går eller den där.

Och säkert finns det lite show-offande i att göra listor. Att framhäva sin egen belästhet, eller vad man nu skulle säga om filmer.

Så, efter det introt kommer nu min korta lista på filmer som betytt mycket för mig.

Utan inbördes ordning.

Han som får örfilarna, Victor Sjöström, 1924. Gjorde ett stort intryck på mig då jag såg den, helt oförberedd, i cirkustältet på Sodankylä-festivalen, med Anssi Tikanmäkis orkseter som spelade live till. 

Last Tango in Paris, Bernardo Bertolucci, 1972. Filmen gjorde mig illa till sinnes, den kröp under skinnet.

Greed, Erich von Stroheim, 1930. En närgången och ocencurerad inblick i det mänskliga psyket.

Sunset Boulevard, Billy Wilder, 1950. Just en sån där riktig film som ger kalla rysningar.

1900, del 1 och 2, Bernardo Bertolucci, 1976. En historielektion som fullständigt trollband mig i salongen.

Berlin Alexandersplatz, Rainer Werner Fassbinder, 1980. Fascinerande, litterärt och låångt. Jag blev fast.

Andrev Rublev, Andrei Tarkovskij, 1966. Storslaget, överdådigt, existentiellt drama, exotiskt och nära.

Cul-de-Sac, Roman Polanski, 1966. Ibland tror jag att jag hamnat i det där huset. Hur skulle jag ha gjort?

Borgarklassens diskreta charm, Luis Bunuel, 1972. Surrealism och satirisk humor som var som gjord för mig.

Ju mer jag tänker på det, desto fler viktiga filmer dyker upp och föreslår sig själva inne i mina tankar. Det är fadcinerande egentligen, hur många de är, och hur mycket de har betytt. Hur skulle din lista se ut?

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver?